Jag svarar på frågor som kommer, fast jag är trött på att vara någon slags informationscentral.

Jag är helt enkelt trött på att vara den som finns där, men som inte syns.

Jag har vänner, eller trodde jag hade vänner, som skulle höra av sig även efter vi slutat skolan. Men har jag hört något från dem, nej inte direkt! Enda gången jag hör från vissa av dem så är det när de behöver ställa frågor, som de tror att jag har svar på. Jag är så trött på dessa frågor, så jag har helt enkelt slutat svara på dem.

Så ni som läser detta, och anser er vara mina vänner. Vänligen hör av er, säg något trevligt. Fråga hur jag mår, fråga om vi kan träffas. MEN FRÅGA FÖR HELVETE INTE OM NÅGONS TELEFONNUMMER ELLER INFORMATION OM NÅGOT SOM OM JAG VORE EN TURISTBYRÅ ELLER NÅGOT.

Anledningen till att jag skriver detta är för att jag återigen verkligen hoppades på något, hoppades något enormt, och så får jag bli besviken igen. Och jag orkar det inte.

Jag tror inte någon förstår hur jag känner mig, jag har tappat all livsglädje genom allt som hänt. Speciellt detta med vännerna, att jag inte ens vet vem jag kan prata med längre och inte. Och sen att jag inte får någon uppskattning, det gör mig så sjukt trött.

Jag ska sluta hoppas, bygga in mig i en kokong och vakna upp när världen är mogen för att se vem jag verkligen är, och vilken potential jag har. För det är det ingen som märkt än så länge!