Idag skickade jag ett av mina svåraste sms hittills.. Fick nåt ryck när jag vaknade och bara skrev det jag har velat skriva så länge och skickade iväg.. Nu sitter jag och oroar mig för att jag inte kommer få något svar, det vore inget vidare. Jag vill ha ett svar på frågan jag ställde, för att kunna gå vidare och för att kunna släppa det.
Men å andra sidan, jag har ju i alla fall försökt genom smset att börja genomföra någon slags lösning på det hela, så får jag inget svar så behöver jag inte känna mig ledsen för det egentligen. Nu har jag tagit första steget, och tar inte hon andra steget så vet jag att hon inte vill lösa det, och då får jag väl helt enkelt nöja mig med det. Jag vet att jag är bättre värd och att jag har många andra kompisar som bryr sig!