Maktlöshet

Efter ytterligare några timmar i ovisshet för David Birgerssons familj nere i Veddige och Varberg så har jag fått lite nya funderingar i huvudet, som kom upp när jag sökte ytterligare information om hur sökandet har gått.

Hur maktlösa är inte vi människor egentligen? Det finns INGEN människa som har tillräckligt mycket makt så de kan förutse det oundvikliga och mildra det, eller lista ut vart människor befinner sig eller hur världen ser ut om 10 år. Vi är så maktlösa och jag avskyr det! För er som känner mig så vet ni nog att jag gillar att ha koll på saker och ting, viktiga saker skrivs flitigt ner i almanacka eller mobil och jag älskar att planera och organisera. Så det här är inget för mig, att inte kunna göra någonting. Att bara kunna sitta, tänka och hoppas! Jag måste kunna hjälpa till på något sätt, annars känner jag mig otillräcklig och överflödig.

Så, polis kanske vore min grej? Jag vill dock inte vara på polis på gatan, utan sitta inne och läsa papper och försöka lösa problem?! Gå igenom tips och försöka sammanställa saker och ting? Jag tror minsann att jag får läsa på detta lite! Måste jag gå den "riktiga" polisutbildningen är det kört, för jag klarar aldrig intagningsprovet, men om man kan gå "bakvägen" eftersom det kanske inte är polis jag vill bli riktigt?

Tåls att kluras på! Och googlas naturligtvis^^
Imorgon blir det dock skiduthyrare som yrke, dock arbetar jag bara i 4 timmar. Inte helt fel! Sen ska jag hem och vila, eller nej, städa. På tal om det kom jag precis på att jag borde gå ut och sätta på värmen i min bil!

Huj, två långa inlägg idag. Det är inte illa!

Nu ska jag dra mig mot sängen i alla fall. Nattinatt! Uppdatering med fler tankar kommer mycket troligt imorgon.

David Birgersson

Hämtad från www.hn.se, fotograf L-G Johansson
I natt var det en vecka sedan David Birgersson, 18 år från Veddige utanför Varberg försvann. Han hade varit och firat den så kallade 150-dagarsfesten, där alla kommande studenter firar att det endast är just 150 dagar kvar tills studentdagen. Klockan 01.22 lämnade han festen, såg sedan en bit därifrån utav ett vittne. Då var klockan drygt 01.30. Sen dess har han varit spårlöst försvunnen.

Jag har ingen aning om vem denna kille är, mer än det jag har läst på nätet. Men av det jag läst så verkar han vara en riktigt omtyckt människa, med många vänner som saknar honom. På hans logg-sida på Facebook så har många skrivit till honom, och skriver att de längtar efter honom, att de inte gett upp hoppet än, och framför allt, att de bryr sig om honom och vill att han ska komma hem.
Jag följer letandet efter David slaviskt, jag är inne på internet på mobilen minst 1 gång varje dag när jag jobbar och klickar in flertalet gånger på tidningarnas hemsidor när jag sitter vid datorn. Och jag hoppas med hela mitt hjärta att de hittar honom snart. Helst vid liv, men skulle han inte vara det så är det ändå skönt för familjen att veta vad som hänt. Även om hoppet är det sista som överger människan så tar det på krafterna att inte veta.

Jag hoppas att han är vid liv och finns där nånstans. Jag har svårt att tänka mig att han har försvunnit utav egen vilja, utan jag tror att det har hänt honom något. Men jag tror att han lever, det är min känsla, även om det kanske inte är så troligt längre.
Jag har svårt att tänka mig att någon väljer att försvinna av fri vilja, så länge det inte är olovlig kärlek eller något sådant inblandat. Men jag hoppas ändå att de meddelar sina familjer på något sätt, så att de vet att de mår bra.

På tisdag ska jag för övrigt åka till Varberg troligtvis, då kommer jag att hålla ögonen öppna och kika åt alla håll som bara går, helst alla håll samtidigt. Dock hoppas jag att de hittar honom nu under helgen. Polisen har i princip ingenting att gå på, men de kämpar på ändå. De har sökt igenom stora delar av Varberg, inklusive utkanterna, och sökningen fortsätter fortfarande. Jag ber till Gud, fast jag inte ens tror på honom, att de snart får en ledtråd som kan leda dem på rätt väg.

Det mystiska, förutom själva försvinnandet då, med allt som jag läst är dock att han går från nattklubben mot sin systers lägenhet, får nånstans på vägen tag på en cykel (vittnet har sett att han ledde en damcykel), medan hans mobil troligtvis ligger ute på Getterön, vilket är en bit utanför Varbergs centrum. Det går liksom inte ihop! Varifrån kom cykeln? Och vart är den nu? Vad gör mobilen ute på Getterön? (Inte 100% säkert att det är där den ligger, men man tror det efter sökning via satelliter efter den.) OCH INTE MINST vart är David?
Läs gärna vidare på artiklar på exempelvis Hallands Nyheter (se samlingssidan på startsidan) och Newsbrook (samlingssida för artiklar på nätet om David).

Aladdin med asmycket musik

Det började inte så bra, resan in till Ulricehamn alltså. Jag var lite orolig för att min bil inte skulle starta, men det gjorde den utan protest! Åkte sedan till Elin för att hämta henne, var lite osäker på vilket hus det var när jag kom fram, så jag stannade mitt på vägen och skickade ett sms att jag trodde jag stod utanför hennes hus, stängde sedan av bilen och började skrapa rutan på insidan eftersom jag inte hade fått bort tillräckligt när jag var hemma. Elin kommer ut, och då ska jag starta bilen igen. Och det händer ingenting, bilen reagerar knappt när jag vrider på nyckeln. Batteriet är urladdat, yippie.. Såhär i efterhand funderar jag på varför jag stängde av bilen, men jag antar att det var för att spara lite bensin.

Elin springer in och hämtar sin mammas pojkvän som kommer ut och kommer fram till att vi ska bogsera upp bilen på gården och sedan ta en annan bil in för att hinna i tid. Bogserar upp bilen, med en smått hysterisk jag som sitter i min bil eftersom ratten låser sig precis då Håkan börjar köra iväg med sin bil. Men kunde vrida på nyckeln i precis rätt tid! Fick upp bilen på gården, bytte snabbt bil och åkte iväg mot stan. Och shit vilken tur att vi hann!

Även om jag och Elin kom sist så fick vi platser längst fram, haha. Flyt eller? Blev perfekta platser, kändes som att vi närapå var ensamma i salen! Teatern började med att berättaren sålde en saga till en kille som kom förbi på gatan. För 100 kr kastades Hans in i sagan och sen var det igång, Aladdin med asmycket musik! Mina favoriter blev lätt Anden i lampan som spelades av Carl Sandin. Det var en fruktansvärt kul roll, och han gjorde den grymt bra. Jag skrattade så jag grät första scenen han var inne, underbart. Sen var Sofie Gunnarssons roll som Storvisiren kul! Det första med denna roll var under Sultanens sång, där Storvisiren körade. En sur och avundsjuk Storvisir stod bakom Sultanen, och Sofies minspel var oslagbart, haha.
Ska gå och lägga mig nu eftersom jag ska upp och jobba imorgon, så ska sammanfatta det hela väldigt snabbt nu känner jag. Är lite trött!
Det var fruktansvärt bra! Roligt, skrattade mer än på länge! Riktigt bra manus, bra skådespelare och underbar musik. Stort plus till Sebastian Ring som skrivit manus och musik och regisserat alltihopa och även till Daniel Fält som är grym på piano, helt sjukt. Hade det funnits något sådant här sisådär varje helg att gå och roa sig med, då hade inte jag varit sen med att köpa biljetter kan jag lova. Riktigt härligt!! Ge mig mer, gärna nu! :)

Måste tillägga att alla var fruktansvärt bra. Fastnade dock för de två nämnda personerna ovan av någon anledning, antagligen för att jag skrattade som mest åt dem. Men alla var sjukt duktiga, log genom hela föreställningen. Ååh, ge mig mer. Ge mig en dvd ;)

Erik och Calle!

Vi återvänder till Idol! Hade tänkt göra ett inlägg angående Eriks flickvän, men när jag började läsa runt lite på nätet så tänkte jag skriva om en roligare sak! Nämligen skivsläpp!
Erik är nu färdig med inspelningen av sin skiva! Enligt uppgifter från hans blogg är det dessa låtar som kommer att finnas med på albumet:
* Higher (naturligtvis!)
* Run to the hills
* Shout it out loud
* Hey Jude
* Heaven
* Is it true
* Leave a light on for me
* Bodies
* Over you
* The show must go on

21 december kan vi köpa vårt ex av denna skiva!

OCH NU TILL DET ROLIGASTE! ÄVEN CALLE FÅR SLÄPPA EN SKIVA! OCH DET ENDAST 2 DAGAR EFTER ERIK! 23 december blir det lätt en tripp till Borås för att köpa hans skiva! (För i Ulricehamn ligger de aningen efter med att plocka hem skivor..)
Vilka låtar den innehåller vet jag icke ännu, men ska kolla upp det lite närmare sen!
Såhär står det på www.mynewsdesk.com idag angående Calles skivsläpp!
Erik och Calle har rekordsnabbt byggt upp en gigantisk fanbase och den jämna omröstningen har sagt sitt - den 23 december släpper även Calle Kristiansson sammanfattningen av sin Idolhöst!

Under hösten har vi sett stora stjärnor tändas i Idols tunga startfält. Erik Grönwall tog sig till den absoluta toppen tätt följd av Idols silvermedaljör Calle Kristiansson.

"
Vecka efter vecka har vi kunnat följa Calles fantastiska utveckling. Calle  har varit en stor tittarfavorit. Han har hittat och befäst sitt eget artisteri på ett självklart och imponerande sätt."- säger Lisa Öhman, Sony Music.

Även Calle beger sig i dagarna in i studion för att spela in sin debutskiva. Albumet kommer att innehålla Calles 11 bästa låtar från Idolsäsongen 2009. 

"
Jag är universums nöjdaste tvåa! Att spela in en skiva med låtarna jag framfört under Idol känns galet kul, speciellt eftersom jag verkligen älskar dem. Att få denna möjlighet känns som en dröm - Merry Rocking Christmas!" - säger en mycket glad Calle Kristiansson.


Två nya skivor i min cd-samling innan nyår? JAPP! Idol-freak, nejdå! Tycker bara att detta är två artister att hålla koll på :)

Bara inte du - Katarina von Bredow

Boken Bara inte du skriven av Katarina von Bredow släpptes för lite drygt 1½ månad sedan, och eftersom Katarina är en av mina favoritförfattare blev jag överlycklig när jag såg boken i bokaffären inne i Uhamn. Köpte den direkt, men sen har det blivit liggande. Och nu var det dags att läsa den!

Boken handlar om Emma, en 20-årig tjej som precis har flyttat hemifrån, in i en egen lägenhet. Det börjar med att hon har inflyttningsfest, och man får träffa hennes kompisar, däribland Ellinor, Markus och Adrian. Markus är Emmas bästa vän, och de har kännt varandra sen de var små. Ellinor är Emmas bästa vänninna, men hon når inte upp på Markus nivå. Adrian är Ellinors kille, och varför jag nämner honom förstår du om du läser boken! Vilket du verkligen borde göra!!!

I boken får vi sedan följa Emmas liv de närmaste veckorna. Vi får även träffa hennes föräldrar, och hennes lillebror Edwin som råkar i trubbel. Markus börjar med något som kan sluta väldigt illa, och Emma själv, hon ställer till problem för sig själv när hon inleder en farlig resa, som kan skada henne, och framförallt andra som hon verkligen bryr sig om..

Katarina har ännu en gång lyckats fånga en härlig historia, och med sitt magiska språk som finns i alla hennes böcker så är jag fast direkt. Sträckläsning, det var inte kul att lägga ner boken för att springa och fylla på tekoppen, så det struntade jag i tillslut, haha. Men en grymt bra bok! Jag hinner både bli avundsjuk, arg, besviken och beundrad av Emma, på endast drygt 200 sidor (om jag inte minns helt fel!), och det är inte illa för att vara jag!

Så mitt tips idag är, läs denna boken! Katarinas böcker passar inte bara ungdomar, jag tror även att ni lite äldre skulle tycka om hennes böcker. Denna kommer nog faktiskt på 2a plats bland hennes böcker, först ligger "Hur kär får man bli?". Läs den med, eller bara den. Läs någon av hennes böcker i alla fall! :)




Katarinas böcker:
  • Syskonkärlek
  • Knappt lovlig
  • Som om ingenting
  • Hur kär får man bli?
  • Expert på att rodna
  • Räcker det om jag älskar dig?
  • Som jag vill vara
  • Bara inte du
Katarinas böcker har det där magiska språket, och handlar om omöjlig eller svår kärlek. Historierna känns ärliga, äkta och inspirerande på olika sätt. Läs, läs, läs!!

Hiss och diss!

Kanske skulle börja med dagens hiss och diss? För att ha något att skriva om, eftersom jag egentligen bara sitter hemma och är på Lidl för tillfället, haha.

Dagens hiss-motiveringen följer här
En liten pryl, med mycket kapacitet hoppas jag! Sitter för tillfället med hörlurar i öronen och lyssnar på Lady GaGas album (The Fame) och har även hunnit spela lite spel och titta några minuter på en film idag. Ska försöka få igång lite andra funktioner sen med, så blir det säkert ännu bättre!
Så dagens hiss är alltså, för er som läst tidigare inlägg, min nyinköpta iPod! :)

Dagens diss-motivering följer här
Mörka moln, blåsigt och möjligtvis lite regn. Dagens diss blir helt enkelt vädret som inte är något upplyftande direkt. Idag börjar jag inte jobba förrän 14.30, och det hade ju inte varit helt fel att sitta ute i trädgården och njuta av fint väder innan det är dags för att slita på Lidl ikväll igen.. Men nu sitter jag inne i tv-rummet och bloggar och lyssnar på iPoden och funderar på att ta mig en tur in till Uhamn för att lyssna på gatumusikanterna. Men frågan är om det inte kommer regn snart, och då slutar de ju spela. Så det kanske får bli en annan dag istället.. Dumma vädret!

Michael Jackson

Jag ska börja med att skriva att jag egentligen aldrig har varit ett stort fan av Michael Jackson, men alla har ju hört låtar utav honom och speciellt läst om honom i media.

Jag tror inte att Michael var den människan som media har uttryckt honom att vara. Jag tror inte att han var någon pedofil, utan han var som jag har läst i tidningen de senaste dagararna, en ung pojke i en manskropp som levde som ett barn på många sätt eftersom han aldrig fick vara ett barn när han var liten.

När jag tittade på slutet av hans begravning idag så började jag inse hur stor han faktiskt är, hur många det är som gråter och önskar att förra veckan aldrig hade skett. Jag vet inte hur många som fanns inne i lokalen där begravningen hölls, men det var många, och ännu fler stod utanför. Jag läste i Expressen att polisen förväntade sig att det skulle vara över 1 miljon fans i staden under begravningen och det var över 20 000 poliser beredda på plats att ta hand om situationen.
1 miljon människor, 1 miljon. Det är många, många människor som vill befinna sig på platsen där deras idols begravning ska hållas, och det var antagligen ännu fler runt om i världen som hade velat befinna sig på platsen men inte hade möjlighet att ta sig dit.

We are the world, we are the children, we are the ones who make a brighter day, so let's start giving

Textraden är tagen ur låten We are the world som Michael skrev tillsammans med Lionel Richie och Tina Turner inför välgörenhetsprojektet USA for Africa och pengarna som de fick in för singeln de släppte, inspelad tillsammans med över 30 andra kända artister, gick till det svältdrabbade Etiopen.
En låt gjorde stor skillnad, och den lever kvar än idag. En låt som inger hopp, och som kan användas till många tillfällen. Jag valde själv att använda den på en välgörenhetskonsert jag planerade med en kompis i höstas, vi hade låten som avslutningsnummer och idag är jag väldigt glad för detta.

Det sista som hände på begravningen, innan pastorn höll sin bön, var att Michaels bror höll ett jättefint tal som både gav skratt och tårar inne i lokalen och antagligen framför tv-rutorna också. Efter detta var det uppmuntrande och tröstande kramar framme på scenen mellan familjemedlemmarna till Michael och sen ville Michaels dotter Paris säga några ord, och hon var riktigt ledsen. Hon grät och fick bara fram att hon verkligen älskade sin pappa och att han hade, sen den dagen hon föddes, varit den bästa pappa man kunde tänka sig, för att sedan slänga sig in i sin fasters armar. Det tog tid att få fram detta lilla, och jag satt med tårarna i ögonen och var sekunder från att börja gråta. Det var väldigt starkt av henne att orka, och våga, säga detta och med de få orden hon fick fram så blev Michael helt plötsligt en idol för mig. Han har tagit hand om sina barn och genom de orden förstod jag att han absolut inte kunde vara den mannen media framställt honom som.

Han är en man vi ska minnas, och en man jag ska hedra i framtiden. Han är från och med nu min idol, och jag lider med de som varit hans fans länge att de mist honom och att de missar hans turné som skulle varit. Jag hade själv velat köpt en biljett om jag hade haft möjligheten idag, jag hade velat se the king of pop för att sedan stolt kunna säga till mina barn att jag fick se honom live innan han dog. Detta kommer jag nu aldrig att kunna göra..

May you rest in peace Michael Jackson!
29 augusti 1958 - 25 juni 2009

"Jävla skitungar, engagera er i något vettigt!"


Ungefär så här var mitt tal, jag är bra på att utveckla mina tal när jag håller dem, så lite mer fick nog "publiken" höra, haha.


Många ungdomar i dagens samhälle väljer att inte engagera sig i något som tar mycket tid och inte gynnar endast dem själva, utan väljer oftast att engagera sig i sådant som gynnar sig själv och skippar idéerna som skulle påverka andra positivt. Vad kan ungdomar i dagens samhälle göra för saker som gynnar både dem själva och andra?

Som i alla fall de flesta av er vet så har jag tillsammans med Elina anordnat en välgörenhetskonsert med namnet Make a Difference 3 gånger under vår gymnasietid. Vad ni inte vet är ett av de viktigaste skälen till att vi överhuvudtaget genomförde det. Delvis var det för att vi ville anordna en konsert, delvis för att vi ville att det skulle hända något i Ulricehamn, men det var framförallt att vi ville att ungdomar skulle medverka i något som de tyckte var kul och få erfarenhet av att jobba på, framför och bakom scenen samtidigt som de skulle hjälpa andra. Vi engagerade oss, andra ungdomar hängde på, andra valde att komma och titta och skänka pengar till våra utvalda ändamål och tillsammans hjälpte vi ett flertal andra människor genom detta!

Att engagera sig i något som inte endast gynnar en själv kan t.ex. vara att gå med i ett ungdomsparti och jobba för de frågor som partiet står för, eller kanske bara att försöka förbättra situationen i sin skola genom att gå med i elevrådet, eller kanske lämna in ett förslag till kommunfullmäktige om vad som kan förbättras i kommunen. Ett annat sätt kan vara att gå ihop med några kompisar och skapa något eget, som andra ska kunna ta del utav. Gör en konstutställning, anordna en lekdag i din hemort eller som jag nämnde innan, arrangera en konsert.

I Johanne Hildebrandts krönika Jävla skitungar – engagera er i något vettigt pratar hon om kravaller i Köpenhamn och om att ungdomar inte engagerar sig i något, utan istället tar till våld för att försöka lösa det som de anser är problem, ofta är det kanske att rädda något som hotas att försvinna som de kämpar för, det är i alla fall ett sådant exempel som Johanne använder sig utav. Man kan dock fråga sig vad hon tänker att engagemang är för något, för att försöka rädda något man inte vill bli av med tycker jag verkligen är att engagera sig, även om det kanske inte är det bästa sättet att göra det på.

Bilden som jag har valt tycker jag symboliserar just det här med att hjälpa varandra. Om jag väljer att sträcka ut en hand och hjälpa fem andra människor så kanske de fem människorna sträcker ut ytterligare fem händer var, och de tjugofem människorna ytterligare fem händer var och så vidare skulle tillslut leda till att väldigt många människor har fått en hand sträckt till sig, och med detta vill jag ha sagt att även om man bara gör något litet och hjälper någon eller några få människor så kan det räcka till att betydligt fler människor får känna av effekten av det efteråt. Bara någon börjar med att sträcka ut sin hand och hjälpa, eller påverka, så vågar många fler följa den personens exempel. Tänk på att: Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.

Lite så är det med att vilja engagera sig i något med, ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Du kanske inte är personen som har viljan att arrangera en konsert, men du kanske kan bli stödkamrat åt någon yngre som behöver någon att prata med. Det finns så många olika saker att göra, det gäller bara att hitta sin sak! Hitta något du tycker är kul och som involverar andra människor på något sätt. Det räcker som sagt med något litet, känn bara att du gjort något. Gör som Johanne skrev i sin krönika, engagera er i något vettigt och du gör livet bättre för både dig själv och någon annan.

Det finns tre sidor av varje historia. Din sida, deras sida och sanningen.

Jag har ingen ork, jag har ingen vilja..
Jag finns snart inte kvar, jag tynar sakta men säkert bort..
Många ser, men jag tror inte de förstår.
Och nu har andra börjat ta sida, och jag vet inte hur jag ska göra..
Vad jag än gör så klagar folk, men jag vet en sak, de ser inte allt från rätt sida.
Min sida är inte den rätta sidan, men det är inte hennes heller..

Började läsa en bok igår av Marian Keyes, Å andra sidan, och den inleds med ett citat från en anonym person, se rubriken, där har ni citatet!
Det var den klokaste jag hört på länge, och det stämmer ju så väl.

...



En vän, eller vad man trodde var en vän
En person som visade sig vara falsk

Det krävdes inte mycket för att förända hela mig
Försvinna ut ur mitt liv och ta mycket med sig

Alla glada känslor, mycket av det som var jag
Förändra relationen både mellan oss och våra vänner

Vi har varit med om så mycket tillsammans
Men det verkar inte vara så mycket värt

Vissa dagar önskar jag att vi aldrig hade träffats
Andra dagar tänker jag att det är din förlust

När alla vännerna, försvunnit?

Jag trodde jag kunde lita på mina vänner, syftar speciellt på en..
Men det kunde jag då fan inte, fy fan säger jag bara..
Jag är så jädra besviken och ledsen för att jag trodde på dig, för att jag lät mig själv tro att du var en vän.
Men du har svikit mig, om och om igen, och det är jag som får lida i slutändan. Tvivlar på att du ens bryr dig..

Jag behöver vänner jag kan lita på annars klarar jag mig inte.. Vart är ni, jag behöver er mer än nånsin...
Jag behöver speciellt dig, men du är för svår för att förstå sig på.. Snälla skärp dig och visa vem du egentligen är, visa den sidan av dig som jag behöver och som jag tror att du egentligen är innerst inne.. Låt mig få se dig, låt mig få känna mig uppskattad tack vare dig.. Snälla?!

Privileged

Häromdagen började jag att titta på en ny tv-serie, Privileged!

Jag är, som ni alla kanske inte vet, helt galen i tv-serier! Jag följer ett antal, och när jag har extra tråkigt, eller det är uppehåll i de flesta utav dem letar jag reda på en ny som jag laddar ner, eller kollar på online ibland, och tittar rakt igenom hela serien på väldigt kort tid.
Denna gången var det alltså dags för Privileged..

Priviliged är en ny serie som hade premiär den 9 september förra året.
Den handlar om Megan Smith som drömmer om att bli framgångsrik journalist. För att lyckas blir hon ivägskickad av sin chef till en av hennes bekanta för att jobba åt henne och lära sig om livet hos en annan sorts människor än vad hon är van vid. Väl framme får hon jobbet, och jobbet innebär att hon ska vara lärare åt sin chefs två barnbarn.
De två ungdomarna går på High school, bor i Palm springs, och är väldigt bortskämda. De vill naturligtvis bli antagna till stora och fina colleges, men med deras betyg finns det ingen chans, och det är nu Megans uppgift att få upp deras betyg..

Än så länge är jag på avsnitt 5, och serien är ingen höjdare. Men det är helt okej, och eftersom jag inte har något annat att titta på för tillfället tänkte jag fortsätta med detta!
Ska återkomma med lite mer information när jag sett klart serien!

Vänner <3 och de som inte borde få kallas vänner..

Mina så kallade vänner och mina vänner, igår började jag inse vilka som hör vart.
Bröt ihop totalt av olika anledningar på estetfesten igår (som för övrigt var väldigt rolig till en början!) och många av mina vänner träffade jag under kvällen, och nu har jag börjat inse vilka jag bör lita på och vilka jag bör sluta lita på typ..

De underbaraste kompisarna jag har var hur bra som helst igår. De kramade mig, pratade med mig och försökte få mig att må bättre. Närapå omöjligt dock, men att de försökte betydde hur mycket som helst, jag älskar dem såå!! <3

Sen har vi då de så kallade kompisarna.. De som knappt brydde sig fast de såg att jag var ledsen, de som låtsades bry sig men sen sket i det fullständigt strax efteråt.. Mest besviken blev jag på en person, trodde ärligt talat att vår vänskap var betydligt viktigare än vad hon bevisade igår..

Sen en person, den blicken, den oron jag tyckte jag såg. Den kramen jag fick, den betydde allt. Den räddade min annars så katastrofala kväll. Jag ville aldrig avsluta kramen, jag ville stå kvar där för evigt. Det är där jag vill vara...

Jag, glad? Sällan

Suck, denna bloggen skulle ju bli den gladare av mig, mitt sorgsna jobbiga liv skulle ju vara över. Men icke, det var visst inte bara att skapa en ny blogg och så skulle allt det försvinna.. Nej, jag måste nog börja ta tag i mitt liv, och komma fram till vad jag tycker är roligt med det och komma fram till vem jag verkligen är, för just nu känner jag att jag är nog aldrig mig själv egentligen, inte på riktigt. Jag gömmer mig bakom någon som jag tror att jag är, men ärligt talat så tror jag att jag inte har hittat mig själv än.

Tänk vad det vore skönt att få bestämma exakt hur ens liv skulle vara, välja sina äkta kompisar som verkligen älskar dig och vill allt väl med dig, som inte pratar skit bakom din rygg och som alltid är vid din sida om något händer. En kompis som förstår dig även fast du inte säger något, någon som vet precis vad du tänker hela tiden.
Och inte bara kompisar, utan även den där speciella personen, kille/tjej vad du än dras till (i mitt fall killar ifall någon skulle undra). Välja en person som du älskar villkorslöst och som älskar dig lika mycket tillbaka. Din bästa kompis som alltid finns där och som du alltid kan prata med, fast kanske inte om samma saker som med den dina kompisar.

Nej, nu ska jag dra mig ifrån datorn och börja fixa så att jag inte behöver stressa för mycket i veckan, det är aldrig bra att stressa, det vet ni väl?

RSS 2.0