Jag tror inte att Michael var den människan som media har uttryckt honom att vara. Jag tror inte att han var någon pedofil, utan han var som jag har läst i tidningen de senaste dagararna, en ung pojke i en manskropp som levde som ett barn på många sätt eftersom han aldrig fick vara ett barn när han var liten.

När jag tittade på slutet av hans begravning idag så började jag inse hur stor han faktiskt är, hur många det är som gråter och önskar att förra veckan aldrig hade skett. Jag vet inte hur många som fanns inne i lokalen där begravningen hölls, men det var många, och ännu fler stod utanför. Jag läste i Expressen att polisen förväntade sig att det skulle vara över 1 miljon fans i staden under begravningen och det var över 20 000 poliser beredda på plats att ta hand om situationen.

1 miljon människor, 1 miljon. Det är många, många människor som vill befinna sig på platsen där deras idols begravning ska hållas, och det var antagligen ännu fler runt om i världen som hade velat befinna sig på platsen men inte hade möjlighet att ta sig dit.

Textraden är tagen ur låten We are the world som Michael skrev tillsammans med Lionel Richie och Tina Turner inför välgörenhetsprojektet USA for Africa och pengarna som de fick in för singeln de släppte, inspelad tillsammans med över 30 andra kända artister, gick till det svältdrabbade Etiopen.

En låt gjorde stor skillnad, och den lever kvar än idag. En låt som inger hopp, och som kan användas till många tillfällen. Jag valde själv att använda den på en välgörenhetskonsert jag planerade med en kompis i höstas, vi hade låten som avslutningsnummer och idag är jag väldigt glad för detta.

Det sista som hände på begravningen, innan pastorn höll sin bön, var att Michaels bror höll ett jättefint tal som både gav skratt och tårar inne i lokalen och antagligen framför tv-rutorna också. Efter detta var det uppmuntrande och tröstande kramar framme på scenen mellan familjemedlemmarna till Michael och sen ville Michaels dotter Paris säga några ord, och hon var riktigt ledsen. Hon grät och fick bara fram att hon verkligen älskade sin pappa och att han hade, sen den dagen hon föddes, varit den bästa pappa man kunde tänka sig, för att sedan slänga sig in i sin fasters armar. Det tog tid att få fram detta lilla, och jag satt med tårarna i ögonen och var sekunder från att börja gråta. Det var väldigt starkt av henne att orka, och våga, säga detta och med de få orden hon fick fram så blev Michael helt plötsligt en idol för mig. Han har tagit hand om sina barn och genom de orden förstod jag att han absolut inte kunde vara den mannen media framställt honom som.

Han är en man vi ska minnas, och en man jag ska hedra i framtiden. Han är från och med nu min idol, och jag lider med de som varit hans fans länge att de mist honom och att de missar hans turné som skulle varit. Jag hade själv velat köpt en biljett om jag hade haft möjligheten idag, jag hade velat se the king of pop för att sedan stolt kunna säga till mina barn att jag fick se honom live innan han dog. Detta kommer jag nu aldrig att kunna göra..

29 augusti 1958 - 25 juni 2009