Vi kan börja med dagens tripp till Lager 157, där jag tänkte försöka hitta nya jeans. Jag får ångest när jag ska köpa jeans, jag hittar aldrig några som passar, vilket leder till att jag oftast ens vägrar prova, men tittar. Hittar ofta grymt snygga jeans, men jag vågar inte prova. För antingen tar min rumpa emot, eller så är låren för tjocka, eller så sitter de fullt i midjan och visar allt fett som finns där.. Jag vet att jag inte är direkt smal, det finns för mycket av det mesta på min kropp, och jeans är anpassade till smala människor, i alla fall de populära märkena.
Jag provade först 3 par jeans, de första passade i midjan, men var alldeles för vida ner till, de andra två hade för låg midja och därför satt de inte snyggt för fem öre. Ångesten fanns i kroppen redan innan jag började prova eftersom expediten hade svårt att ens hitta jeans i min storlek och väl i provrummet så brast det, jag började storlipa. Mamma försökte hjälpa mig så gott hon kunde och fick tag i fler par jeans som hade lite högre midja, inte heller de passade. Jag stod där inne och visste varken ut eller in och ville bara sätta mig ner i ett hörn och gråta i timmar.. Men det kändes inte så passande eftersom vi var mitt inne i en butik, så jag bet ihop och gick tårögd ut från provrummet några minuter senare och vägrade prova fler jeans, fast min syster som tyckte väldigt synd om mig pekade och försökte uppmuntra mig att prova fler, men det kom bara fler tårar.
Så jag kom hem med två par nya leggings istället för några jeans, lika lyckat som vanligt.. JAG AVSKYR JEANS! Eller nej, jag avskyr min kropp.. Ge mig en ny, eller en personlig tränare? För träna själv, det har jag inte motivation till tråkigt nog.. Gah!

Sen fick jag ett positivt besked från den familjen i London jag hoppats mest på den senaste veckan, så den 6 maj vill de att jag kommer dit. Jag åker eventuellt redan den 5 maj dock, vi får se hur det går! Dock känner jag redan ångest över detta, eller nej, inte ångest, men panik typ. Jag vill verkligen komma iväg, för jag vet att jag måste härifrån innan jag går under eller bryter ihop helt, men samtidigt vill jag inte åka hemifrån, från tryggheten och familj och vänner. London ligger ju dock bara 2 timmar bort med flyg (ifrån Göteborg sett), så det går ju fort att ta sig hem om jag behöver det.
Bo hos en annan familj, jobba med att ta hand om deras barn, vara ansvarsfull och bo i ett land där folk pratar ett annat språk än svenska.. Just det där med att bo hos en familj kommer vara den svåraste delen för mig, jag blir väldigt blyg när jag måste prata engelska (vilket säkert bara kommer vara ett problem i någon vecka dock!), men jag är samtidigt rädd för att göra ett dåligt intryck, så jag vill vara flitig och alert redan från början! Det måste gå, jag ska klara det!
Sen att inte träffa familj och vänner, speciellt mamma som jag umgås med nästan dygnet runt för tillfället (när hon inte är med Linnea då), kommer bli grymt jobbigt. Det går självklart att ringa till dem, och det kommer jag att göra ofta misstänker jag, men ändå. Inte få krama dom, inte få se dem och inte få vara en del av deras vardag på det sättet jag är nu.. Det kommer troligtvis vara svårast i början och bli lättare under tiden, samtidigt som det säkert kommer finnas vissa dagar då det blir outhärdligt typ.
Och att vara iväg från Bella, min lilla fina hund, hur ska jag klara det? Henne kan jag ju inte prata med i telefonen direkt.. Vem ska pussa på mig varje dag när inte hon finns där? Snyft..

Nej, jag vill göra det här! Jag måste göra det här, annars försvinner snart resten av det som är jag. Det kommer bli en grym upplevelse, och jag kommer att älska London! Folk kommer att komma och hälsa på (hoppas jag!) och jag kommer åka hem nån gång under min tid där, det tänker jag tvinga familjen till.
Jag hoppas att jag får svar på mitt mail jag skickade till dem idag under morgondagen, sen ska jag bombardera dem med frågor så jag har koll på alla mina funderingar.
Inga tvivel på familjen dock, de verkar helt underbara! Och det är skönt att ha deras norska aupair där i några dagar så hon kan visa mig hur allting går till innan hon åker hem igen.

Nästa problem blir packningen, hujamig.. Måste provpacka imorgon så jag vet om jag behöver skynda till Borås och försöka byta min resväska, misstänker att jag kan ha köpt en för stor väska..

Nu ska jag försöka sova, börjar ju jobba om mindre än 7 timmar! Fast jag är inte trött, så tror jag slänger på en film så länge.. Harry Potter brukar funka fint att somna till!