Det tar tid att förstå sina tankar
Det tar tid att inse vem som betyder mest
Det tar tid att komma fram till hur allt ska hanteras
Det tar tid att lära sig våga
Det tar tid att kämpa sig tillbaka

Det tar dock inte så lång tid att lista ut vem som lyssnar och inte!

Jag älskar mina vänner, de förstår verkligen hur jag mår nu! I alla fall en stor del av dem.
De flesta lyssnar och försöker göra allt för att hjälpa mig och få mig att må bättre, och jag tror ingen av er anar hur mycket det betyder för mig! Jag sitter ofta tårögd här framför datorn när jag pratar med någon som får mig att känna mig speciell och duktig, eller kanske bara lyssnar och försöker hjälpa till, kommer med kloka tankar och vänder det dåliga till något bra.

Jag gråter närapå nu, jag är väldigt stressad inför veckan som kommer, det är något att göra varje dag, och det måste ske den dagen, annars kommer det inte fungera på lördag.
Imorgon ska jag egentligen spela på biblioteket, frågan är om jag verkligen orkar. Jag känner inte direkt för det och det har inte direkt repats något till det, det var länge sen jag ens hade tid att sitta ner vid pianot och spela och sjunga för skojs skull, har jag satt mig ner nu så har det varit för att testa ackord eller nåt sånt. Och sjunga, jag har inte sjungt annat än till konserten och i skolarbetet, jag har knappt orkat sjunga när jag sitter här hemma och lyssnar på musik.
Var har jag tagit vägen? Var är min livsgnista? Vart har glädjen till musiken tagit vägen?

Jag måste hitta den, innan jag hittar den är hela jag förlorad, jag är inte mig själv.