Att leva med misshandel

Satt tidigare idag och rensade bland filer på datorn. Hittade bl.a. massa gamla skolarbeten jag gjorde på högstadiet. I 7an höll vi på med skrivarskola, vi fick en uppgift där vi skulle skriva en text på ett speciellt sätt med en speciell tanke, här är en av texterna jag skrev där uppgiften var att få fram en dialog mellan lärare och elev..

Hanna sprang så fort hon kunde. Detta var bara inte sant! Hennes mamma hade misshandlat hennes imorse också, bara för att hon råkade ta tre ostskivor på mackan istället för två som hon egentligen bara fick. Hon hade varit tvungen att sminka sig innan hon kunde springa till skolan, annars skulle någon av hennes lärare fråga henne varför hon hade så många blåmärken. Hannas mamma hade åkt till jobbet direkt efter att hon slagit Hanna så Hanna kunde känna sig trygg hemma, men inte i skolan…

- Hanna, kom fram hit! Hanna gick fram till hennes lärare Mrs. Witkins.
- Ja, fröken?
- Varför kom du försent idag då?
- Mamma var tvungen att skynda sig till jobbet eftersom hon skulle på ett möte. Jag fick lämna Sofie på dagis. Jag lovar, detta ska inte hända igen! Jag trodde det skulle gå mycket fortare att lämna Sofie. Men hon var så ledsen och släppte inte taget om mig.
- Okej, men stanna kvar här efter lektionen.
- Ja, fröken.
Hanna gick och satte sig. De hade matte denna lektionen så hon började räkna. Men det gjorde så ont i huvudet. Slagen efter hennes mamma värkte, över hela kroppen. Hanna var inte långt ifrån tårarna, men hon tänkte tyst: "Skärp dig nu Hanna. Det var väl ingenting!" Lektionen fortsatte och när det äntligen ringde ut sprang alla de andra ut på rast, men Hanna stannade kvar som Mrs. Witkins sagt åt henne. Mrs. Witkins drog fram två stolar och tecknade åt Hanna att sätta sig ner på den ena stolen medan hon själv satte sig på den andra.
- Ja, Hanna. Detta var inte bra. Nu har du kommit försent fyra dagar i rad. I måndags var det att du försov dig, Mrs. Witkins tittade sorgset på mig. I tisdags var det att du missade bussen. I onsdags var det att du glömde nyckeln till skåpet hemma och att vaktmästaren var tvungen att hjälpa dig att åka hem och hämta den. Och så idag var det att du var tvungen att lämna din syster på dagis. När ska detta sluta? Man kommer inte försent fyra dagar i rad utan någon speciell anledning. Jag tror dig nämligen inte.
- Men det är sant! utbrast Hanna. Varför skulle jag ljuga?
- För att du försöker skydda någon annan, eller så vågar du inte tala om vad som egentligen har hänt, Mrs Witkins tittade på mig. Jag lovar att inte berätta för någon vad som hänt. Jag har tystnadsplikt som lärare. Men jag kanske blir tvungen att kontakta dina föräldrar om det är något allvarligt. Hanna tittade på sin lärare. Skulle hon berätta? Nej! Då skulle hon troligen få flytta ifrån sin mamma, men det skulle kanske inte vara så dåligt. Men vart skulle hon flytta då? Till sin pappa? Mm, det kanske skulle fungera, men om det inte gjorde det.
- Nej, det är ingenting. Jag lovar, jag ska skärpa mig och inte komma försent någon mer gång. Kan jag gå nu? Jag behöver lite frisk luft innan vi börjar nästa lektion.
- Visst gå du, sa Mrs Witkins med ett sorgset uttryck i ansiktet. Hanna tog sina saker och gick ut. Hon gick till sitt skåp och slängde in grejerna. Hon tog upp sin väska och tog fram två Alvedon. Hon gick till toaletten och tog lite vatten och svalde sina tabletter. Så då skulle hon bara ta lite frisk luft, sen skulle det nog inte göra så ont mer…

Kommentarer

Lämna mer än gärna en kommentar här!
Jag läser och svarar på alla kommentarer!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:


Skriv din kommentar här:

RSS 2.0